Vill du att Elin kommer med sina sånger till er så skicka gärna en förfrågan till info@elinorebrand.se . Elin kan bokas själv, med trio eller band.

Sen debutskivan släpptes våren 2007 har Elin gjort ett stort antal konserter i liten och stor skala med sina egna sånger. Första singeln från skivan "Jag kan klara mig rätt bra" har snurrat sig varm på P4stationer runt om i Sverige och snurrar fortfarande... Som sångerska har Elin även åkt runt med olika dansband och coverband under tio år. De senaste åren i partybandet Full Tank.

Mer om Elin hittar du i Biografin längst ner på sidan.

Aktuella spelningar:

6/1 kl.11.00 Tavelsjö kyrka, Elin solo

7/1 Umeå, Privat spelning, Elin solo

3/2 Umeå, Studentspelning med Full Tank

22/2 kl.17.30 Umeå, Hotell Björken, Elin med band

27/3 kl.12.00 Umeå, Föreställningen "Som jag minns det"

28/3 kl.13.00 Ånäset, Föreställningen "Som jag minns det"
kl. 18.30 Lycksele, Föreställningen "Som jag minns det"

29/3 kl.13.00 Umeå, Grisbackakyrkan, Föreställningen "Som jag minns det"

2/4 Umeå, Tegskyrkan Föreställningen "Som jag minns det"

3/4 kl.18.30 Umeå, Ersbodakyrkan, Föreställningen "Som jag minns det"

15/4 kl.10.00 Ersmarkskyrkan, Elin solo

12/5 Sorsele, River Hotel, Spelning Full Tank

20/5 kl.11.00 Böleängskyrkan, Elin solo

Fler spelningar bokas och ramlar in här eftersom!

Biografi: Elin Örebrand

Elin Örebrand är tillbaka med sitt andra soloalbum För evigt och för alltid. En varm och varierad skiva som visar på en imponerande utveckling sedan den stilsäkra debuten.
Blandningen av pop, visa och countrydoft finns kvar och kompletteras nu även med några inslag av blues och annan amerikansk rotmusik. Ett par av balladerna har en vemodig, nästan psalmliknande ton. Men här finns också driven pop som drar upp tempot.

Elin Örebrand är en norrländsk mångsysslerska, bosatt strax utanför Umeå, som bland annat arbetar som körledare, soloartist, kompositör, textförfattare och frontar ett coverband. Hon solodebuterade 2007 med det kritikerrosade albumet Här står jag, som bland annat rymde radiohiten Jag kan klara mig rätt bra. Albumet blev väldigt positivt bemött i media och spelades mycket i P4, Vegalistan i Finland och på olika lokala stationer. Väl valda låtar från albumet hörs fortfarande regelbundet i etern. ”En trevlig ny bekantskap, både som sångerska, musiker och låtskriverska visar hon stora kvaliteter med sitt varma och personliga uttryck” skrev Musikindustrin. Andra recensenter använde adjektiv som sparsmakad, vaken, begåvad, mysig, varierad och välskriven. Självaste Bob Lanois, producent och bror till Daniel Lanois (U2, Peter Gabriel, Bob Dylan, Emmylou Harris) uppmärksammade också hennes begåvning.

”Debuten dokumenterade var jag befann mig då. Nu har jag gått vidare. Det är en klyscha att säga att man har mognat, men jag känner verkligen så”, konstaterar Elin.
Det är heller inte tomma ord. Det har hänt mycket i Elin Örebrands liv sedan debuten. En vigsel följd av en tuff och orosfylld graviditet, som lyckligtvis resulterade i en fin dotter (född i början av 2009) och mammaledighet.
Ovanstående innebar mycket tid för reflektion.
”Jag var van att jobba 200 procent, med fullt ös hela tiden. Men jag var väldigt illamående under de inledande månaderna av graviditeten och drabbades därefter av foglossning. Kunde nätt och jämnt gå mellan bilen och huset”, minns hon.
Kroppen sa ifrån och hon lyssnade. Det enda som existerade var att bebisen i magen skulle må bra. Hon fick också tid att skriva, men beskriver resultatet som mindre ”hurtigt” än på den förra skivan. Av förklarliga skäl.

Ett par låtar handlar om dottern Alma, men är faktiskt skrivna när hon fortfarande låg i magen.
”Hon var en bebis, en människa, från det ögonblick jag visste att hon fanns i magen”, konstaterar Elin.
Du bara du baserar sig på dagboksanteckningar som senare blev en sång. För evigt och för alltid lade Elin upp på dopguiden.se - en sajt för alla som behöver råd och hjälp inför för dop eller namngivning. Dopguiden hörde snart av sig och ville göra en intervju. Snart kom det notförfrågningar och folk hörde av sig och hörde om det inte fanns en skivinspelning man kunde använda. Under sexveckorsperioden 24/9-6/11 spelades låten 2114 gånger på hemsidan.

Liksom på föregångaren är det nya albumet en blandning av inspelningar i en större studio och kompletterande pålägg i hemmastudion.
Grunderna - trummor, bas, piano och gitarr – spelades in under två omgångar i Woodstudio i Örnsköldsvik, med Peo Hedin som tekniker och Elin själv som producent. Därefter har Elin lagt all sång och gjort en del kompletterande pålägg hemma. Välrenommerade Jimmy Ågren spelade in bas och gitarr i sin studio för bluesiga Svensson, Svensson. Den lekfulla låten är det mest ”grooviga” Elin gjort och beskriver kärleksfullt hur skönt det är att bli en bekväm medelsvensson och den är delvis riktad till henne själv.
Det mesta på plattan är som vanligt skrivet av Elin själv, men hennes gitarrist Erik Wäcklén har liksom sist bidragit med en vacker text, denna gång Du liknar den jag sökt. Melodin skrev de tillsammans. Även trummisen Tommy Frost, tillika Elins make, har varit med och komponerat ett par spår.
Som en fjäril på en sommaräng är en ”Pling” & Holm-signerad låt som fanns med på en gammal Carolaplatta som Elin växte upp med och låten gjorde ett bestående intryck. Fel hus i fel värld beskriver hur det som kan se ut som ett perfekt drömliv inte nödvändigtvis behöver kännas så för den som lever det. Att det är viktigt att inte leva ett liv för någon annans skull, eller för att det ger status utåt.
Lycka i långa penseldrag är ännu ett exempel på den reflektion som präglar många av albumets låtar.
”En nymålad vägg vittnar om att det finns någon som tycker det är viktigt att bygga långsiktigt. Det finns kärlek och en sorts lycka i den sortens handlingar”.
Texten till Min hembygds sjö är skriven av Elins makes gammelmormor och hittades först efter att denna gått bort. Elin tonsatte den för tio år sedan och har sedan dess sjungit den på flera begravningar.
Elin är dock noga med att betona att hon inte vill skriva någon på näsan vad texterna på albumet handlar om.
”Det är viktigt att låtarna får tala för sig själva och bli en del av lyssnarens eget liv”.
I Tystnadens vals medverkar ”hennes” kör, Klabbölekören. Den kontrasterar musikaliskt starkt med Sluta aldrig prata med varandra, som har ett energiskt powerpopdriv med tuffa gitarrer.
”Jag ville verkligen ha med en och annan uptempodänga, men var samtidigt lite rädd att skivan skulle bli för splittrad. Då sa min syster ”det är väl du, att vara lite spretig och varierad?”. Och så är det ju”.
Fortfarande handlar dock Elins sånger mycket om att sträva efter det goda och ljusa i livet:
”Det är ofta enklare att göra hemska saker än något som är positivt, om man inte ser upp”.

Eftersom Elin inte synts i TV-rutan är hon fortfarande något av en doldis. Hon strävar inte heller efter att bli igenkänd på stan, det är med sin musik hon vill nå ut.
Liksom sist kommer hon dock att följa upp albumet med allehanda konserter i olika format.

Missa henne inte.

”Hon sjunger melodiskt och klart med en imponerande närvaro.”
-Björn G. Stenberg, Upsala Nya Tidning

”Elin Örebrands röst är oklanderlig.”
-Emma Nyberg, Västerbottens Folkblad

”En vaken röst, en känsla för modern vispop och ett glatt tilltal.”
-Åsa Carlsson, Kristianstadsbladet

”En nerv och ett lagom avspänt uttryck.”
-Johan Wallesjö, Värnamo Nyheter